taijpani

livet blir mer verkligt när man får en smäll i huvudet av verkligheten. att man inte kan ta något för givet. jag har nu förlorat tre släktingar inom loppet av alldeles för kort tid. igår gick en kille från veberöd bort. på det mest brutala sättet. fruktansvärt ont i magen av att tänka på hela veberöds-gänget, alla grabbar. on top of all this så fick jocke ett blodsockerfall när han sov här i fredagsnatt. jag vaknade av att han låg och jämrade sig och spännde hela kroppen och var helt genomsvettig. fick verkligen inte liv i honom. så jag och emmie ringde ambulans och 10 väldigt långa minuter senare kom de och fyllde honom med massa sockerlösning till han tillslut vaknade. mina ben var helt svaga. de sa att om jag inte hade vaknat, eller inte reagerat på att någonting var fel, så hade han legat i koma. det är så stört. jag vet inte om världen, gud, livet, vemvetvad, försöker säga mig något. men detta är för mycket för mitt hjärta.

 

emmie och jag konstaterade häromdagen att vi har det bra ihop. kul och bra. det är tur jag har henne, annars hade jag nog inte varit så klar i huvudet som jag ändå, på någon vänster, är.