livet blir mer verkligt när man får en smäll i huvudet av verkligheten. att man inte kan ta något för givet. jag har nu förlorat tre släktingar inom loppet av alldeles för kort tid. igår gick en kille från veberöd bort. på det mest brutala sättet. fruktansvärt ont i magen av att tänka på hela veberöds-gänget, alla grabbar. on top of all this så fick jocke ett blodsockerfall när han sov här i fredagsnatt. jag vaknade av att han låg och jämrade sig och spännde hela kroppen och var helt genomsvettig. fick verkligen inte liv i honom. så jag och emmie ringde ambulans och 10 väldigt långa minuter senare kom de och fyllde honom med massa sockerlösning till han tillslut vaknade. mina ben var helt svaga. de sa att om jag inte hade vaknat, eller inte reagerat på att någonting var fel, så hade han legat i koma. det är så stört. jag vet inte om världen, gud, livet, vemvetvad, försöker säga mig något. men detta är för mycket för mitt hjärta.
emmie och jag konstaterade häromdagen att vi har det bra ihop. kul och bra. det är tur jag har henne, annars hade jag nog inte varit så klar i huvudet som jag ändå, på någon vänster, är.
helt fantastiskt vad mycket kärlek man kan känna för någon. har precis spenderat nästan tre timmar hos bror med lille bebben. han har legat hos mig hur länge som helst, det är så underbart mysigt att känna de små andetagen mot halsen. helt fantastisk liten varelse är han, vår milian.
innan idag pratade jag med min kärlek på skype i säkert en halvtimme (vilket är lång tid när det kommer till honom) och det var skönt, prata om stort som litet med honom som jag skulle gjort om han var hemma.
han visade upp sin nya hatt
vissa dagar känns det mer än andra att han är borta. idag är väl en sån dag antar jag, det känns lite jobbigare att gå och lägga sig själv.
sitter och tittar på tv4 morgon, där de sitter och pratar om torkan i östafrika och man fastnar verkligen. det händer mycket hemskt i världen så det är svårt att kunna hjälpa allt och alla. men nu har jag gjort någon skillnad och det känns bra. känns bra att en, för mig, sån ynklig summa på 200 kr som jag skänker kan ge 25 personer rent vatten i en månad (!).
sitter hemma hos pappa & nettan och väntar olidligt. galet nervös. jag har nämligen en arbetsintervju klockan två.. jag har sökt så många jobb så man tänker att jag borde vara lite imun mot detta nu men icke. nervös som en jävla kycklig. håll tummarna!
ska strax springa iväg till jobb, är musiklärare idag!
tänkte bara skriva ett litet inlägg om min vän arbetsförmedlingen. det visar sig att jag är för rik (haha!) för att få bidrag från dem. himla tråkigt tycker jag, varför är jag då där varje vecka? de påstår att man inte ska ha något jobb alls för att få ett bidrag, för annars har man ju pengar. ja men okej, förra månaden fick jag 123 kr från skolan. det räcker långt.
nu ska jag gå och tjäna mig 200 kr och vara den där rika personen.
jag har precis tittat igenom alla manuels filmer från usa.. åh vad jag saknar det. kan ju överlägset säga att det var den bästa resan jag har varit på. faaantastiskt
många om och men denna helgen, men i slutändan så blev det bra ändå.
hur som helst! idag är det den 12e december. kanske inte något direkt märkvärdigt för er men något fint för mig. idag är det två och ett halvt år sedan jag och manuel blev tillsammans. så gaalet. tiden går snabbt när man har kul! bigmamalove till dig
detta skall firas med pompa och ståt (jag trodde det hette pompa och flås men det skrattade manuel åt, så jag antog att det var fel) med middag på mediterranean. GOTT!
jag la nyss på luren efter att ha pratat i en timme och 38 minuter med manuel. vi hade en massa att säga och det känns så himla bra nu. det gjorde det innan också, men nu känns det lite sådär ännu bättre. bara för att han är så underbar.
jag vet inte vad det är men helt plötsligt fick jag en sån känsla i magen att jag ville vara hos charlotte. inte här i sverige, utan jag vill bara åka tillbaka till philly och bara vara där.
jag satte mig och rensade genom alla mina böcker från gymnasiet för ett tag sedan och hittade alla mina noter. från sweet dreams till farväl spyken. det var lite sorgligt och sjukt sentimentalt
200 noter som sammanfattar mina tre år på spyken. sjukt.
imorgon går jag dit och ska se hur det är med kära ulliz och min ensamble (minus ida, vi kommer sakna dig) i de nya musiksalarna. kanske passa på att spela en trudelutt!
det känns helt galet att ligga här i mitt gamla rum. men vad som är mest galet är att challis inte är här. det är aldrig hemma så länge hon inte är här, så kommer det nog alltid vara. vi gick varandra på nerverna ibland men jag anser ändå att hon är den bästa systern man kan ha. jag saknar henne varje dag och längtar tills hon kommer hem. två månader kvar!
ibland isolerar jag mig själv från omvärlden. jag bara sitter inne och tittar ut, på tv eller mobilen. men jag orkar aldrig riktigt göra något. jag går runt osminkad och i mjukisbyxor. och det är vad jag har gjort de senaste dagarna, för jag har verkligen ingen lust att göra någonting alls. varje gång jag går ut så tänker jag "jag vill inte vara kvar här. ge mig något nytt"
men idag gick jag ut. jag tog på mig kläder och lite mascara och gick ner till malmborgs. jag kom till stationen och där satt en cool kille. en sån som tror att han äger allt som är runt omkring honom. och han drar en loska och väljer att spotta den fem cm från min fot när jag går förbi. jävla idiot, tänker jag då. sen tänker jag att jag är så trött på detta stället och människorna här. så nu sitter jag här igen, ingen lust att gå ut för det enda världen ger mig då är en spottloska på foten. och det vill jag fan inte ha.
