så där satt jag, beslutet var inte mitt men ändå var det min framtid. tänk så mycket som kan gå förlorat på bara någon sekund. sen tänker jag efter, hur mycket är det förlorat? det är ju faktiskt inte borta utan precis bredvid mig hela vägen, bara i en annan syn. Det kan jag väl leva med? annars får jag lära mig leva med det.
min syster har flytt landet, helt ensam. klart att man oroar sig, hon är ju som hon är! nej men jag hoppas hon har det himla bra i skottland och att hon inte har något emot att jag snor hennes rum tills hon kommer hem. för saken är ju faktiskt så, jag kan inte vara för länge ifrån henne.. hennes rum och säng luktar henne, därför bor jag alltid där inne när hon är borta. smått patetiskt och barnsligt kanske, men faktum är ju bara att hon är mitt allt
jag fick förklarat för mig att jag har blivit sedd som positiv och framåt i skolan. haha det var som tusan, det trodde jag inte! men hey, folk kan verkligen överraska en :) och jag måste ju säga än en gång att min ida är för bra för att vara sann. tänk om jag hade förlorat dig till TM. hemska tanke, det är ju vi som har våra deepshit pratstunder på hela världens toaletter!
jag är smått sugen på att springa hem till mitt andra hem här i staffanstorp, lägga mig i den övermysiga sängen med sidenlakan som är jättemycket porriga. bara ligga där och titta runt, se den dammiga gitarren utan sin sjätte sträng, tv:n utan kanal 5, dörren med femhundra jackor hängandes, datorn med sepetangentbordet. alla cocaflaskor under sängen och i papperskorgen. och under täcket har jag en carro och en emmie som låtsas att täcket är ett tält. för när är världen mycket bättre än då? stor kärlek utlovas alltid med dem, trots om man är depp. ge mig er två nu, för vår trio slår faktiskt allt annat!
det är btw bara en vecka kvar till kvällskonserten på spyken! akta taggad johanna, jag längtar så in i helvete :)
tänk dig att vakna upp med en arm som håller dig tätt intill honom, att inte alls vilja stiga ur sängen.. tänk dig att ta på dig hans tröja och gå ner för trappan i det smått kyliga huset, att titta ut på hästarna som går fridfullt ute i dimman. tänk dig laga mat med honom, få honom att bränna pannkakorna, äta framför tv:n men egentligen kan man bara koncentrera sig på vad han gör. tänk dig att somna till en film i hans armar och vakna upp till hans leende. tänk dig att dansa runt till en smått gay men söt låt, nära varandra. det är underbart.
jag kanske hoppades på för mycket, läste hela situationen fel? Jag vet inte riktigt, vi får se vart detta slutar men just nu känns det osäkert och jag är, om jag ska vara ärlig, lite rädd.. Det är ju inte så att jag kan skylla på någon heller, för this is on me only. Jag får hoppas på det bästa.
Det känns bättre för var dag som går på spyken, jag hittar överallt nu. Louises tips om att det fanns en krukväxt i hus D hjälpte inte så mycket, eftersom jag snabbt insåg att det var krukväxter i alla hus.. haha, jag uppskattar hjälpen iaf! jag vågar inte prata enbart gott om min klass för på något vis känns det som om jag sviker 9c. Den klass som jag skrev en fet dikt om, som jag grät med sista dagen, som jag har skrattat med i fyra år på central.. trots att jag har hittat en lycka i Es1b så betyder det inte att jag glömmer bort allt som var.. När jag tänker tillbaka till central så ser jag med neutrala ögon, för den skolan är nu neutral. Jag hade mina bästa tider där, jag hittade min första kärlek som senare formades till min bästa vän. Jag hittade Emmie. jag hittade många som kom och gick men ändå gav mig mycket minnen. Dock uppstod ju bråk och oense åsikter där, de fyra åren gick ju inte förbi som en dans på rosor. Jag hade svåra tider där, blev utsatt för mycket.. det gick tider när jag ville flytta härifrån, i hopp om att hitta något bättre i karlskrona. ska jag säga thank god nu? Nej, men jag säger enkelt att central gav mig mina bästa och värsta år.
Jag tror att jag kommer känna desamma om spyken faktiskt, när jag tar studenten. shit, studenten.. jag kan inte se mig där. visst, tre år.. men det går snabbt, kolla redan nu! det känns som om det har gått ett halvår i skolan, vår klass börjar släppa ner garden lite och det känns helt rätt. tänk om tre år, när vi springer ut på trappan.. det känns så långt bort men ändå så nära. ni kanske inte förstår, men kanske gör ni. Det är en läskig känsla! Vi kommer hinna med mycket innan dess såklart. vi ska precis påbörja skriva våra egna låtar på esv:n nu, det känns helt overkligt! tänk att allt de som jag har velat göra så länge är nu min framtid de nästa tre åren.. och jag som hade tänkt välja handel/turism.. jag har sagt det förut men säger det igen, estet är där jag hör hemma! hade dock inte klarat mig eller haft hälften så kul som jag har utan mina klasskamrater. så ja, shout out to them now; IDA, simon, henrik, andreas, maja, karl-fredrik & josefin. tack<3
nu har jag varit lite känslosam och uttryckt mina känslor, så som de är in this moment. så där har ni det, ni som inte känner mig vet nu hur jag tänker och tycker om saker! förutom den översta texten, det är nog bara underbara emmi som förstår den faktiskt.. jag vill nämna henne också i denna bloggen eftersom jag har pratat om saker som ligger nära mitt hjärta. emmi widlund, du är min klippa. du är verkligen det. Folk kan argumentera det allt de vill, med tanke på våran relation till varandra. men inget vet vad vi har och de kommer aldrig förstå det heller. föralltid min slokis <3
för första gången på väldigt länge har jag ingenting att säga, faktiskt. så nej, jag ska inte ens försöka..
det jag aldrig trott skulle hända, hände. en uppriven känsla inom mig har växt upp men det var tydligen såhär jag ville ha det, eller? nej, det var faktiskt du som gjorde det. det var ditt val.
Jag har sagt det förut men jag säger det igen, min syster slår alla andra! hon är så bra på alla sätt och vis, och vad som än händer så kommer det alltid vara hon som finns här. Det är en sak som är säkert, för hon är fast med mig. We share blood! Hon säger gång på gång att hon längtar tills jag börjar skolan, bara så att hon kan få göra del av mina arbeten (jag vet att hon vill göra hela, men det får hon inte haha) . och hon sa till mig senast idag att hon ska låna min historiebok så hon kan läsa den innan hon går och lägger sig.. Hon har planer och instuderingsfrågor med facit och allt vad det finns till mig, så jag kommer nog inte kunna slacka någonting , det kan jag lova! Men det är tur att jag har henne .
"du ska få lära dig från den bästa" och ja, det har hon rätt i . För hon är verkligen den bästa.
det är ni som får min kärlek
