"vill du verkligen jobba på netto resten av livet?". "är det verkligen kul att jobba där?". "det verkar som att varje dag är den andra lik". "du måste ju ha fler timmar i veckan för att få in några pengar". "är det inte dags att söka något annat?".
nej. ja. nej inte ens i närheten. mja, jag klarar mig ganska fint. nej.
känner att jag börja tröttna på förutfattade meningar och folk som lägger sig i mina val att stanna kvar på netto. nej, det är inte något jag planerar att göra resten av livet, men just nu mår jag bra. riktigt bra. jag är bra på mitt jobb, jag har fina människor runt mig och framför allt - jag trivs. inom kort ska jag flytta till en annan butik och få en promotion. så det är inte så att jag intalar mig att jag är bra på vad jag gör. andra ser det också. men inte ens det duger. "det är fortfarande bara 20 timmar i veckan, pisskontrakt rent ut sagt".
försök hitta ett heltidsjobb idag. jag har möjligheter att klättra inom netto, gå hur långt jag bara kämpar för att gå. det är en kamp, det kommer bli tråkigt att byta butik med tanke på att värpinge har varit mitt hem de senaste året men det ger mig möjligheter. det är inte så att jag är kvar på butiksbiträde på 3 timmar i veckan. på nio månader har jag etablerat mig nog att få ansvar i en butik. och för de som jobbat i butik VET de om hur mycket det innebär. så jag tänker ta mig i kragen och gå in med världens mest positiva attityd till detta. oavsett vad andra tycker och tänker. jag vill inte höra det mer. ni får gärna fråga mig om jobbet men kommer det något negativt så vänder jag ryggen till. för säg vad man vill men netto ger möjligheter. och erfarenhet. och jag kommer vara för evigt tacksam till magnus som anställde en liten tjej med knappt något på cv:t.
efter mitt andra arbetspass. glada b-ruden.
skulle precis skriva något kryptisk inlägg igen när jag fick ett mms. jag kan fan inte vara kryptisk, deppig eller ledsen just nu. inte när det är så mycket kärlek runt omkring oss. allting känns just nu så himla lätt. jag är fruktansvärt stolt över min bror, personalfest imorgon och valborg på måndag. what's to hate? nu ska jag snart packa ihop och ge mig iväg till jobb. känner att jag kan leva på denna glädjekänslan ett bra tag till.
frustrerande när saker glider ur händerna på en. man kan inte sätta på fingret på hur eller när det händer men helt plötsligt står man där och det är för sent att göra något. mitt hjärta slår så hårt. inte snabbt, bara hårt. hela bröstkorgen rör på sig. det finns så mycket jag skulle vilja säga men de jag vill ska lyssna, de har helt enkelt stängt öronen. svårt att se det små fina sakerna i livet för tillfället men jag försöker. det har jag hört är huvudsaken.
känner att det har hänt så mycket under 2012 som jag inte riktigt tagit tiden att hantera så nu tänkte jag ta den tiden. inget facebook, inga bloggar, ingenting. jag och musik. kanske lite tv. och många rundor i den fina natur jag har runt om mig här ute. plus jobb. så ja, det ska nog gå bra det här. see you when i see you
i lördags
nä. jag vet inte.
bloggen får lida. lika mycket som jag.
har suttit och tittat på en massa gamla bilder samtidigt som jag lyssnat på musiken jag och min syster hade på den gamla datorn i stp. nostalgitripp delux! men det kom ju något bra utav det. jag känner just nu att jag är på topp. om det bara är för idag vet jag inte men idag känns det som att inget kan gå fel. jag älskar livet.
jag bestämde mig idag för att jag ska gadda mig igen.
två år sedan den förra, nu är det dags.
läskigt hur snabbt livet tar sig en sväng man inte är med på. allting rubbas och sen finner man sig på en helt annan väg. men för tillfället har jag motorstopp. jag står stilla och kan inte röra mig. man tänker att en människa känner alltid någonting, glad - arg - ledsen - uttråkad, eller tänker på någonting, vad som helst egentligen. jag känner ingenting. jag tänker ingenting. just nu är allting i huller om buller i min hjärna och jag är alldeles för trött för att reda ut det. så jag struntar i det. det är där jag är just nu.
när jag behöver vara som mest på topp är jag inte mig själv.
fantastiskt bra timing. men det är väl mitt liv i ett nötskal.
jag kunde inte sova. skrev istället en fyra sidor lång förklaring på hur jag ser på kärlek. måste erkänna att det känns lite bättre nu. knasigt hur hjärnan fungerar ibland.
knasigt hur en film kan få en att känna. ser man en rolig och bra film så går man och känner sig glad resten av dagen. ser man däremot en film som är hemsk och sorglig så hamnar man i det diket som jag är i nu - deppdiket. man börjar fundera och dra paralleller. och det är fan aldrig bra. i'm in a funk, jag får nog sova och hoppas att jag vaknar upp på andra fina, soliga sidan imorgon. det är ju så himla mycket trevligare där.
händelserik vecka. tror inte jag har så mycket mer att säga egentligen. känner bara att jag ville uppdatera eftersom det typ har gått en vecka. värt att nämnas är ju faktiskt att jag träffade ida i lördags. IDA. har nog inte känt den glädjen, som bara hon kan få fram ur mig, på väldigt länge. det blir snart en tripp upp till götet känner jag.
jag vet inte vart min tid tar vägen riktigt. dagarna fortsätter rulla på och jag står ganska mycket helt stilla. har börjat tänka lite på vad jag ska göra av mitt liv, ganska läskigt. jag hoppas på saker som jag vet inte kommer bli av så det är kanske lika bra att ta beslutet i egna händer. bara hoppa. ut i det okända. ouf vad djupt.
i fredags drabbades jag av min första matförgiftning, det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. jag har ingen aning om hur eller av vad men så blev det. nu är det iaf över, puuh!
nu ska jag spela gameboy, see ya
varför är det alltid så att när man behöver få tag på någon så svarar de verkligen aldrig. idag är en sådan dag, jag har massor att berätta för therese men det är ju klart att hon inte kan/vill/orkar svara. hopplöst! och inga deklarationspapper har jag fått heller.
jag börjar inse mer och mer vilka underbara människor jag har runt mig. framför mig denna månad är varje helg späckad med folk att fira, mysa och visa kärlek med. och jag kan inget annat än att känna glädje över detta. underbart
två av de finaste människorna
jag har förövrigt en ny dator! jag trivs med den som fisken i vattnet :)
jag förstår att folk kan vara skeptiska till tatueringar, att man kan ångra dem. jag förstår dem och kan verkligen relatera trots att jag har en. att ta beslutet att tatuera sig är inte något man gör över en natt utan man borde verkligen tänka över det. på random hittade jag denna bilden och tänkte "ojdå. deet kommer hon ju ångra om ett par år". jag menar ..kom igen.
jag gillar också twilight men that's just too much.
men hah! det är ju hennes rygg. sjukt att punga ut 21 och ett halv tusen för det bara.
tillägg: var tvungen att undersöka det lite närmare, det här med twiligt-fans. sök på google "twilight tattoos" och ni kommer tappa hakan. SJUKT vad folk bränner in på deras kroppar.
tydligen finns det en värld för husdjur ute på internet också. deras version på facebook? pet book! ja, ni läste rätt. det finns även husdjursbloggar. lär känna bobo, som är en korsning mellan chihuahua och chinese cres eller kanske electra, en dobermann, som tävlar (framgångsrikt!) i utställningar. ja, you get my point
förlåt, manuels katt är min lilla bebis när jag träffar honom, han ger mig alltid en liten puss, men hur gaalet är inte detta? jag förstår inte hur man kan fylla ett hel blogg om ett djur. eller pet books "träffa nya eller gamla vänner". DE ÄR DJUR? haha sjukt
man blir ju trött
challis, du har väl inte glömt att du ska framkalla bilderna från tubingen?
nej, vilken tur!
shishi
det är ju ganska komiskt hur olika man kan se på sin vardag och vad innebörden av "stressig dag" betyder. för mig så är en stressig dag 20 tidsbegränsade ärenden samtidigt som man pratar med sju olika personer. för farmor är det att fönsterputsaren kommer klockan åtta på morgonen - därför kan hon inte komma till mammas middag. klockan sju på kvällen.
det kan ju tyckas vara lite komiskt faktiskt.
när man väl börjar tänka efter så kan man inte sluta. inte bra
jag vet inte om jag överreagerar. eller om jag bara tänker fel. eller.. gör jag det som känns rätt, följer jag min känsla? jag tror jag förväntar mig mer än vad jag borde. eller vad jag får tillbaka. om man säger så. jag hade rätt om en sak iaf. om det är bra, det.. tror jag inte. men det bevisar ju bara att jag vet. och just nu käns det sådär bra. inte alls faktiskt
ikväll har jag kollat på spymf-dvdn. som tur var så har de, för det mesta, filmat mig när jag ler. bra! och det var ett bra tidsfördriv ikväll. två timmar. nu ska jag sova och glömma dagen.
fyra dagar kvar till sportlov, nu satsar vi
gonatt everybody puss
john mayer kommer alltid vara.. bäst.
En sak som stör mig otroligt mycket är när man sitter på en buss och någon jävel sätter på hög musik på sin mobil. Det är så otroligt respektlöst och jag blir alltid så sjukt sur! Igår satt det nämligen två killar två säten bakom mig och halvvägs in i resan så sätter de på riktigt hög techno musik. Okej om man lyssnar tyst eller, ännu bättre, har hörlurar men man höjer fan inte till högsta volymen. Nej fy, sånt klarar jag inte!
Jag vill jättegärna se i taket lyser stjärnorna eftersom jag har läst boken (två gånger) så vill jag se hur filmen är. Jag ska nog kolla platser nu bara för att se om det finns :)
Ha det bra, puss!
Konstig söndag. Men ändå skön. Jag vet inte
Jag har tappat mig själv någonstans. Vart vet jag faktiskt inte. I en vattenpöl, snöhög eller inlåst i mitt skåp på spyken? Varje dag så vaknar jag och stiger motvilligt upp från den varma sängen, går till skolan och gör allt som är meningen att man ska göra. Sen går jag hem och låter timmarna dra förbi, sen sover jag. Dagliga rutiner. Men när jag tänker tillbaka på vad som har hänt varje dag de senaste två veckorna så minns jag inte. Dagarna flyter förbi utan att jag är medveten om det. Nu räcker det, jag måste hitta tillbaka. Imorgon ska jag leta länge i mitt skåp. Jag kanske hittar något spännande där inne. Det har faktiskt hänt.
Det är tur att jag kan se nöjd ut ibland iaf. Det är görlsen som får fram det i mig.
Jag har nog inte mer att skriva. Ni får nöja er med detta..
Nu ska jag läsa therese raquin från 1876, väldigt trevligt!
Ha en mysig andra advent, puss
