så där satt jag, beslutet var inte mitt men ändå var det min framtid. tänk så mycket som kan gå förlorat på bara någon sekund. sen tänker jag efter, hur mycket är det förlorat? det är ju faktiskt inte borta utan precis bredvid mig hela vägen, bara i en annan syn. Det kan jag väl leva med? annars får jag lära mig leva med det.

min syster har flytt landet, helt ensam. klart att man oroar sig, hon är ju som hon är! nej men jag hoppas hon har det himla bra i skottland och att hon inte har något emot att jag snor hennes rum tills hon kommer hem. för saken är ju faktiskt så, jag kan inte vara för länge ifrån henne.. hennes rum och säng luktar henne, därför bor jag alltid där inne när hon är borta. smått patetiskt och barnsligt kanske, men faktum är ju bara att hon är mitt allt

jag fick förklarat för mig att jag har blivit sedd som positiv och framåt i skolan. haha det var som tusan, det trodde jag inte! men hey, folk kan verkligen överraska en :)  och jag måste ju säga än en gång att min ida  är för bra för att vara sann. tänk om jag hade förlorat dig till TM. hemska tanke, det är ju vi som har våra deepshit pratstunder på hela världens toaletter!

jag är smått sugen på att springa hem till mitt andra hem här i staffanstorp, lägga mig i den övermysiga sängen med sidenlakan som är jättemycket porriga. bara ligga där och titta runt, se den dammiga gitarren utan sin sjätte sträng, tv:n utan kanal 5, dörren med femhundra jackor hängandes, datorn med sepetangentbordet. alla cocaflaskor under sängen och i papperskorgen. och under täcket har jag en carro och en emmie som låtsas att täcket är ett tält. för när är världen mycket bättre än då? stor kärlek utlovas alltid med dem, trots om man är depp. ge mig er två nu, för vår trio slår faktiskt allt annat!

det är btw bara en vecka kvar till kvällskonserten på spyken!
akta taggad johanna, jag längtar så in i helvete :)


                    det är ni som får min kärlek