taijpani

mitt humör är lika grått som vädret. det är en jobbig känsla att ingenting går framåt. men nu känns det ännu värre, för nu går det ju bakåt istället. ingen lägenhet i stockholm, inget jobb på coop. så här sitter jag, i mammas soffa och är bara arbetslös. fyfan vad jag har tråkigt.

jag ringde till manuel för att få lite stöd men såfort jag hörde hans röst så bara bröt jag ihop. men han är underbar och efter ett tag så lyckades han med fina ord torka mina små tårar. kärlek till dig, min käresta.