det är egentligen bara ida som förstår, som vet exakt vad mina nästa ord ska bli. hon är jag. det är smått läskigt. vi säger samma saker på samma tillfälle, vi ser vad den andra ser. hon är jag, i en blond och liiite kortare version! jag hoppas på dig på lördag

jag saknar min mamma. jag saknar min bror, som inte alls får komma hem snart. jag höll på att börja gråta när han ringde hem och sa att han antagligen inte kommer hem på ett tag. jag säger som min syster en gång sa, att om jag skulle tatuera in någonting så hade det varit mina syskons namn, för de är permanenta. de kommer alltid finnas här för en.   kom hem, andreas <3

 det är konsert om åtta veckor. det är dock enbart tre lektioner som vi kan repa på. resten går bort imed d-dagar och lov. det känns lite ostabilt kanske, med tanke på att vi inte riktigt vet vad vi ska spela ännu. och med tanke på att jag kanske måste lära mig gitarr. hej johanna, lycka till! sen ska ida lära sig sjunga "som om hon sitter och skiter". smått roligt sagt av ulla, men det ju sant. men jah, woh woh! det kommer gå bra :)

kommer jag aldrig släppa taget? jag undrar när det är offeciellt över, för det finns ju inget tecken att ge. det kommer en tidpunkt då man bara sluta kämpa tror jag. men hur vet man om den andra redan gett upp? jag tror jag är rädd för svaret.