skolkatalogen has arrived, det gjorde min kväll. jag kommer sitta och titta i den i timmar, dock kommer jag nog hamna på samma sida i slutändan. jag gillar det och jag gillar det starkt!

varför är livet aldrig som i filmer? där är ju livet som det ska vara, det börjar lite jobbigt men sen helt plötsligt kommer det en riktigt snygging in i bilden och den romantiska musiken sätts på. hon trillar, han fångar henne i sista sekunden. eller att de skiljs åt efter första ögonkastet och sen en vecka senare står han på samma dansgolv, med det där charmiga leendet. Man undrar ju om sånt händer i verkliga livet, och om det gör det.. tar vi det seriöst? eller anser vi det bara som en tillfällighet och går vidare och tänker "ah, han är så snygg.. han har nog flickvän ändå!" ?
Jag vet inte, man kanske borde testa och se vad som händer. snubbla till på spyken, bara för att se om han tar chansen och blir en prince charming. kanske t.o.m kommer romantisk musik? eller så snubblar jag bara och gör mig själv till åtlöje. det är en risk man får ta, enbart för att se om man lever i en hjälpsam & romantisk värld, eller om den världen enbart finns i sin egen hjärna.

två veckor kvar till spyken, och mitt dramatiska försök nu då. snälla bli min prince charming!
smått patetiskt och barnsligt inlägg maybe, men sanningen faktsikt. jag väntar på min prince.. för det verkar som alla runt omkring mig redan har funnit sina.

nu ska jag gå och möta carrowan och emzan, ha en bra kväll!